Jag har varit förvånad över hur bra jag har "klarat mig" på praktiken, nu menar jag psykiskt. Jag trodde att jag skulle gå helt sönder efter några dagar. Men nu, plötsligt, efter 7 veckor där så har jag haft ganska illa och vara vissa dagar. Idag är en sån dag, jag mår illa när jag tänker på hur orättvist och överraskande livet är. Man vet aldrig vad som händer, det känns så skrämmande och jobbigt. Men det har ju förstås också sina bra sidor att man inte vet och blir överraskad och så. Men så kommer det dagar då man börjar fundera på hur jävla bra man påriktigt har det. Man borde inte ta allt för givet!