Här kommer två versioner av min dag.
Version 1:
Klockan ringer:
- Oj vilken fin dag, solen skiner!
- Bra att jag vaknade i tid så hinner jag göra lite på skolarbeten före jobbet
På jobbet:
- Ojdå jag skar mig på konservburken, nå som tur blev det bara ett litet sår.
- Ojojoj, gröten brände fast i bottnet. Nå men sånt händer, jag hade en viktigare sak jag måste göra just då. Vi tar en ny kastrull och lägger den andra i blöt.
- Sidu bara, klockan är redan halv 7. Jag trodde den var halv 6. Nå jag sätter gröten i mikron en stund så blir den snabbare färdig.
- Håhå vad jag är trött, det skall bli skönt att åka hem så kan jag fara genast och sova. Jag har sovit lite dåligt förra natten.
- Oj vad bra, min handledare har svarat på mitt e-mail. Jag kommer att få höra mer imorgon.
På väg hem:
- Tänk vad skönt att jag har en bil som jag kan åka hem med på 10 minuter, så lyxigt.
Hemma:
- Sidu bara, vad är det här för sladdar? Tydligen har remppa gubbarna varit här och fixat lite på något, bra så blir det säkert färdigt snart.
- Skönt att duscha och tvätta håret, härligt med ett helt nytt badrum.
Version 2:
Klockan ringer:
- Neeeeeej, jag vill sova ännu. Jävla skit måndag. Ååååh.....
- Så måst jag skriva på något arbete som jag inte förstår nånting avv. HUJ, solen bara skiner i ögonen så jag ser inget. Jag sätter gardinerna fast.
På jobbet:
- Aj, helvete ändå. Varför måste jag alltid lyckas med sånthär?? ÅÅÅAAAH blodet droppar ner i salladen, ojoj det tar ont.
- Voi näää nu räcker de, skall jag nu gå och bränna fast gröten också. Ännu mer typiskt mig. Jävlar ändå, nu måst ja stå här och skura nån jävla kastrull.
- VA?? Har jag kollat fel, är klockan sådär mycket? SHIT. Nu blir det stress. Oj nej oj nej. Jag kommer inte hinna göra allt, DET HÄR BLIR SKIIIIT! Nån jävla mikrogröt, huj. Fan fan fan.
- Och varför måste jag vara såhär jäkla trött hela tiden, så typiskt. Jag kan säkert inte sova nästa natt heller och så är jag ännu tröttare på föreläsningen kl.9. Fan, nej. Föreläsning kl.9, rööööv.
- ÄÄÄÄH, oj nej. Tänk om jag får dålig feedback på min kand imorgon. Tänk om jag måste skriva allt på nytt. Tänk om det är skit. Tänk om jag aldrig blir färdig. Tänk om........
På väg hem:
- TUUUT TUUUUT, jäääävla bil kör nu ännu lite långsammare. ÅÅH. Jag kommer ju aldrig hem med den här farten. Kallt är det också. Huj. Skit musik i radion. Suck....
Hemma:
- Näää nu räcker det. Har dom IGEN varit här dom där jääävla *******???? Seriöst, och lämnat nån ful sladd mitt på golvet. Nå just så. Bra slut på denhär skit dagen.
- Fult hår har jag också och tydligen bara nåt shampoo som gör att hårfärgen håller 7 gånger längre tid, JUST DET JAG VILL!!
Dagens jag var ju då förstås version nummer 2. Jag har haft en sån pms-hormonsvaj-kärring-jagvetintevad dag. Helt hemskt. Har inte smilat en enda gång och blir bara sur på allt. Har gråtit en skvätt lite nu och då. Voi voi. Men sådär överlag så vet jag att jag måste jobba på min inställning till livet och njuta av min vardag. Jag ser bara problem i allt. Allt är jobbigt. Det handlar ju inte om stora saker utan små löjliga grejer som jag påverkas av allt för mycket. Såklart jag får vara arg om jag nu inte skulle få min kand klar och måsta skriva om den igen. Men att sitta och svära för att nån gröt har brunnit fast, kom igen Annika Magnhild!!!!
Nå, ibland har man sämre dagar. Som någon klok människa sade så borde man acceptera att man ibland har dagar då allt känns skit, man har perioder då man är ledsen, deppig, mår dålig, sörjer något som hänt. Men det är inget farligt med det. Det är en naturlig del av livet som alla nångång är med om. Man skall alltså inte tränga bort dessa känslor och vara rädd för dem utan leva med dem. Man får gråta, man får vara ledsen, man får känna sig skit, man får misslyckas. Allt är okej, men det är inte okej att förtränga sina känslor, de kommer alltid på ett eller annat sätt att komma tillbaka.
Jag älskar den här bilden, Tindra visar sina känslor för Hugo! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar